Jag kommer ihåg dag efter dag hur du spottade mig i ansiktet och sa att jag va ingenting värd,jag var skit smuts under skorna .Jag kommer ihåg hur du dag efter dag slog mig släpade mig skratta åt mig när jag var ledsen .. och varje jävla gång fick du mig att säga förlåt för att du fick mig att tro att allt var mitt fel! Men nu i efterhand så insåg jag att det inte var jag utan det var du som hade problem!Du mådde som bät när du fick slå mig gul och blå,det konstigaste var att ingen märkte något jag var jävligt duktig på att dölja mina sår. Hur jag dag efter dag gick med ett leende på läpparna ingen visst hur mörkt allting var när vi var ensamma . När folk frågade mig om allt var bra så sa jag att allt var det.. Men tillslut börja folk ana oråd men jag förnekade in i sista stund. Tills den dagen då du hade fått mig att följa med dig mitt i natten för att du ville ha sällskap,när du gång på gång hade slagit mig på tunnelbanan eftersom vi var själva jag skrek felra ggr att snälla sluta och du tog tag i mig och slängde in mig i väggen  och spottade och örfila mig..men när vi äntligen var framme och jag skulle vända hem och du klev på bussen , och du försökte få tag i mig en sista gång och jag kände hur du fick tag i min luva ..ocg då snurrade tankarna att nu dör jag ..Men hur jag fick kraft och plötsligt tog mod till att sparka mig loss och sedan springa därifrån !!  vilken befrielse det var ..och sen se minen i idtt ansikte när du fick sparken..Sen den dagen har jag inte sätt dig .  Har ett jätte bra liv idag med en underbar sambo o 2 underbart fina barn.. men du finns ändå där så fort jag stänger ögonen på natten så finns ditt fula smile där.. men jag ska kämpa och jag ska klara det!!!