När allt började det var när min dotter var en vecka gammal . Jag satt hemma med några vänner och spelade buzz när det helt plötsligt snurrade till framför ögonen på mig och jag började skaka och må illa. Jag gick in i sovrummet och la mig i sängen tänkte jag är väl trött eller så, men han bara lägga ner huvudet när jag fort måste upp till toaletten för att spy!. Jag kände hur det kröp i kroppen på mig och jag mådde verkligen super dåligt.Dan efter var bra ända tills jag höll på att svimma när jag var i solna centrum då kom det där snurrandet igen och jag trodde jag skulle dö.Innan jag blrv snurrig satt jag med min kompis på taco bar och käkade ,och då skrek min dotter och ville ha mat och jag tog upp henne och börja amma henne .Min kompis såg hur obehagligt jag tyckte det var att amma och hon såg den tomma blicken i mina ögon . Sen blev det bra några dagar och jag trodde det var en vanlig magsjuka eller trött efter graviditeten.Sen 4 dagar senare slog det till ordentligt när jag låg hemma i soffan kom plötsligt det där snurrandet igen och blev bara värre o värre och jag tänkte att nu så har jag väl en hjärntumör eller nått .Så jag åkte in med min mamma mitt i natten till ks akuten och fick ta massa prover men inget fel .Sen ville doktorn att jag skulle komma tillbaka kl8 på morgonen för ct av skallen .Tankarna vimla i huvudet jaha nu ahr jag väl en tumör och kommer dö snart..Så jag sa till min mamma att hon skulle hälsa alla att jag älskade dem och spec mina barn och sambo.Sen kl 8 på morgonen befann sig jag och mamma på neurologhuset på ks vi satt i det trånga lilla väntrummet och väntade o väntade .Till slut ropar dem upp mitt namn och jag känner jahapp nu hittar dem den största tumören som någonsin funnits.Jag får lägga mig ner på en säng typ och lägga huvudet i nån slags vadderad kopp såg det ut som. Sen åker en stor tunnel framför mig runt mig och över mig .Hela röntgen är över på 2 min .Sen får jag gå tillbaka till akuten för att träffa neurologen som kommer med svaren .Du är frisk som en nötkärna inget konstigt alls i din hjärna. och jag känner jippie det var ju skönt men vart f*n kommer yrseln ifrån?Sen den dagen har jag varit in o ut på ks ,träffat yrselspec ,öronläkare och alla har kommit fram till att det psykiskt.Under den här tiden mådde jag så dåligt att jag knappt kunde stå på bena ,2 ggr blev det psykakuten och sömntabl för att kunna sova.Jag var helt förstörd jag kunde inte sova ,äta ,duschade inte på 2 v log aldrig satt bara tyst i ett hörn .Hatade att se och ta i min dotter .Kändes som att bli mamma för andra gången var ju för F'n en jävla nitlott.När folk sa till mig att gud va roligt att vara mamma kände jag yeah right , snälla ta mig härifrån .Vill inte ta hand om den skrikande ,snoriga skitungen vadå på vilket sätt är hon söt ? hon bara skriker äter bajsar och inget duger..---------när min sambo gav henne till mig för att hon skulle ammas satt jag med henne kollade rakt ut i intet en tom kall blick ,kunde inte relatera till henne men samtidigt nånstans i bakhuvudet kände jag det är inte normalt att tänka såhär.Det gick 3 månader innan jag riktigt fattade att det var förlossningsdepression jag drabbats av .Det var då som jag började med medicin och det blev min otroliga räddning,jag kunde le och skratta igen ..äta prata duschade,jag kunde helt plötsligt le när min dotter log ,jag kunde hålla i henne och faktiskt titta på henne ,jag kunde glädjas av mina barn min sambo livet. Har nu gått
på antidepp i lite över en månad och jag vågar ta mig ut kan busa med mina barn pussas o kramas med sambon
träffa vänner mm Men kämpar fortfarande med yrseln den är inte helt borta än och ångesten finns fortfarande där..sen har jag haft den extrema oturen att träffa en läkare som inte bryr sig. det var allt för mig kram